Tidigare liv – spirituell existens?

Tidigare liv terapi

Ett av utbildningens inslag i delmoment 2 är tidigare liv terapi. Detta är ett viktigt moment då vi alla som utöver denna profession för eller senare kommer att hamna spontant i en sådan situation. En del klienter kommer att uppsöka dig för att just få hjälp att ta sig in i denna spännande och spirituella värld. För att denna upplevelse skall bli så innehållsrik för din klient så gäller det att ha de rätta verktygen. Allt handlar om att hjälpa din klient att öppna upp sin mottaglighet, utan detta kommer det ej att bli så mycket till upplevelse. Kommande utbildning kommer att innehålla ännu mer utvecklade verktyg som är en konsekvens av 20 års erfarenhet och som är otroligt effektiva, så detta kan du se fram emot. Jag själv har ett nära förhållande till existensiell terapi, mycket på grund av mina egna upplevelser på olika sätt. Nedan kan du läsa och titta på lite dokumentation och inspiration inom detta område.

Nära död upplevelse

Året var 1970 i Odense Danmark. Jag var en glad sjuåring på väg med bussen till fritids tillsammans med en kompis. Vi var ganska uppspelta och gjorde oss klara att hoppa av bak i bussen. Dörrarna öppnades och min kompis jagade mig och jag sprang runt bussen och där blev allt svart, allt ljud försvann och en stillhet infann sig.

Något vackert och enormt fridfullt omfamnade mig, en känsla av att vara en del av något mäktigt. Med vuxna glasögon skulle jag förmodligen kallat det villkorslös kärlek på ett plan som är svårt att förklara. Eller som läkaren Göran Grip själv sa på frågor omkring sin egen nära död upplevelse, ”ni försöker få mig att förklara något som ändå inte går att förklara”.

Något jag minns väl var att där var jag ett med allt, -och av den anledning fanns där ingen längtan till något. En känsla av att man bara är och just därför finns det inget begär för något, men det är så svårt att förklara. Ibland känns det som jag får glimtar av denna andra sidan, en påminnelse om vad som väntar och det är oerhört befriande. Det är lättare att leva med insikter som dessa eller som någon sa ”when you know how to die you know how to live”.

Efter ett tag kommer jag till medvetande liggande i en sjukhussäng med slangar genom näsa och mun. Levern är spräckt, precis som några revben och läkarnas bedömning var att jag hade 20% chans att överleva. Jag har en känsla av att det var i den stund mitt spirituella liv egentligen började utan att vara medveten om det just då.

Jag tror att vi alla mer eller mindre har en längtan till själslig befrielse, en bekräftelse om att där finns mer än detta jordliv. Också därför en del klienters syfte med terapi kan handla om ett tidigare liv eller en spirituell existens. Jag erbjuder tjänsten såklart men egentligen är jag mest intresserat av om det skulle ske spontant i ett terapiförlopp. För det är just där det blir riktigt intressant i min värld, vilket får mig att tänka på en av mina första klienter.

Det var en söndag i början på 2000 talet och jag befann mig i Malmö hos en klient som lånat ut ett rum till mig för min terapiverksamhet. På den tiden kunde jag åka omkring där intresset fanns, som en form av mobil hypnotisör. Det var oftast rekommendationer från klienter som just denna som skapade en kundbas på varje område. En relativt ung kvinnlig klient blir dagens första uppdrag, problematik av emotionell karaktär skall kartläggas och förlösas.

En röst från andra sidan!

Jag var på inget sätt förberedd på vad som skulle komma att hända under denna session. Det visade sig att klienten var otroligt mottaglig, empatisk och emotionell vilket alltid underlättar i terapiförloppet. Mitt inne i sessionen, djupt inne i sin mottaglighet säger hon plötsligt ”dom frågar varför du har valt att leva ensam?”.

Jag blev helt paff och tyst, här sitter en människa som inte vet vem jag är och som på inte sätt vet om mitt liv på egen hand. Oerfaren så navigerar jag åter klienten tillbaka i det området där vi jobbade. Så här i efterhand blev jag besviken på mig själv när en sådan chans dyker upp. Men jag blev helt enkelt så ställd att jag fick munhäfta. Det mest intressanta var sedan att klienten inte mindes detta inslag i terapin, hm..?

Genom åren har jag varit med om allt från kanaliseringar, klienter som pratar ett annat språk i terapiförloppet. Klienter som påstår sig ha varit i spirituella existenser med guddomliga möten, tidigare liv upplevelser och mycket annat.

Jag kan tänka mig att du som läser denna artikel kan se detta med lite skeptiska ögon? Det är för mig fullt förståeligt när vi tar ett steg in i denna metafysiska och spirituella värld. Vi letar efter evidensbaserade och dokumenterade studier som kan förstärka vår egen tro på en tidigare existens. En del slår helt bort denna möjlighet, där andra ser samma med nyfikna ögon.

Brian L Weiss är förmodligen en av dom som inspirerat mig mest med tanke på tidigare liv regressioner och vi har faktiskt en del gemensamt. Vi har haft samma lärare Gerald Kein inom hypnos och hypnoterapi och vi föddes den 6 november. Jag vänder tillbaka till Brian lite längre fram i artikeln.

Själv har jag varit lite restriktiv och stundtals haft en låg profil när tidigare eller existensiella existenser kom på tal. Inte för att jag inte tror på det utan mer för min respekt för mina medmänniskor. Jag har ju själv haft en kraftfull spirituell upplevelse i ung ålder som du redan vet, så ingen behöver övertyga mig om denna metafysiska värld.

Helt plötsligt hamnade vi in i en tidigare existens!

Det får mig att tänka på en annan klient som spontant gick in i en tidigare existens för ca 15 år sedan. Det som är lite kul med denna klient är hens avvikande tro på hypnos som terapiform. Som hen uttryckte det ”av jord är man kommen och av jord skall man gå”. En religiös person med en enda avsikt att få bort sin ångest och här fanns inte den minsta tanken på att vi skulle kunna hamna i en tidigare existens.

Rädsla för stora folksamlingar och höjder hade de sista åren gjort att hen haft svårt att gå in i stora lokaler och som oftast kyrkor. I terapin var det enkelt att trigga igång hens känslor och därmed låta känslan leda oss tillbaka mot någon form av orsak. En incident från barndomen målades upp där denna lilla tjej fastnar högst uppe i en rulltrappa. En innehållsrik upplevelse som inkluderade en massa människor så det såg ut till att blottlägga en orsak till hens problematik.

Efter denna ”lyckade” session bestämde vi att höras efter ett par veckor längre fram och reflektera omkring resultatet. Det vi hade hittat verkade vara exakt överens stämmande med klientens problematik. Ett par veckor senare ringde jag nyfiken på hur klienten kände sig? Resultatet hade blivit bättre men som klienten själv uttryckte det ”det känns som där finns mer”.

I nästa session händer då det som jag inte såg komma. Som en blixt från klar himmel så börjar klienten andas snabbt och häftigt, precis som någon som sprungit ett maratonlopp. Börjar fäkta med armarna och andningen tilltar ännu mer. Någonting påverkar klienten spontant och jag vet inte än vad det är och frågar ”vad händer?”. Klienten svarar med andan i halsen, ”dom jagar mig”, ”jagar dig” frågar jag? Klienten svarar igen, ”Ja jag måste därifrån annars tar dom mig”.

Lång historia kort, ett målande och informativt scenario spelas upp där klienten blir fångad och på en hög platå hängd inför allmän beskådan. Vilket sammanträffande vet jag att jag tänkte tyst för mig själv. Man ser hur klienten kämpar med dessa traumatiska känslor och sedan hur lugnet infinner sig. Nu kommer nästa oväntade inslag i terapiförloppet då klienten säger: ”det spelar ingen roll, det spelar ju ingen roll alls”. Klienten verkar vara i någonting bra här för tårarna rinner längs kinderna men med ett glatt ansiktsuttryck. Vad är det som inte spelar roll frågar jag? Hur man dör svarar klienten.

Tydligen har klienten fått någon form av stark och spirituell inre upplevelse och som nu får hen att bryta ihop. Beskrivande målar hen upp en sjö med ett så vackert ljus och där sker någon form av möte som påverkar hen enormt. Var detta verkligt eller ej, det vet jag inte men det löste problemet. Jag har aldrig några synpunkter på sånt så länge det löser problemet.

Det är dock ytterst intressant när klienter i efterhand gör egna forskningar från likvärdiga förflutna existenser. Där de hittar relevanta inslag från terapi och som verifierar processen.

Du inser säkert hur spännande det kan vara att var terapeut i förlopp som dessa. Jag kanske skall säga att den erfarenhet som dessa ca 20 år har givit mig har också gjort att jag formad min egen blottläggnings teknik. Induktions förloppet är även det en egen konstruktion och som underlättar avsevärt till samman med denna blottläggnings teknik.

Den som är mest känt inom regressionsterapin och tidigare liv är ändå Brian L Weiss.

Brain L Weiss

Brian Leslie Weiss, född 6 november 1944, amerikansk psykiater och psykoterapeut som skrivit flera böcker om bearbetning av minnen från tidigare liv. Inte minst att dessa minnen kan ha en terapeutisk funktion. Weiss menar att om man bearbetar traumatiska händelser i tidigare liv så kan psykiska störningar försvinna. Om du inte redan är bekant med honom kan jag rekommendera hans bok ”många liv, många mästare”.

Boken är mer eller mindre en dokumenterat fallstudie från ljudinspelningar med hans klient Catherine. Efter ett längre terapiförlopp med traditionell psykologi i nästan två år så har inte Catherine blivit av med sin ångest, såsom sina fobier. Hennes läkare och psykiater Brian Weiss, beslutar sig för att försöka med något annat, nämligen med hypnos. Boken är en konsekvens av hans klients 37 olika tidigare liv sessioner.

Vad som egentligen var tänkt som en hypnoterapeutisk process med bortträngda barndomsminnen beskriver Catherine istället en scen fyratusen år tillbaka i tiden. Där drunknar hon i en översvämning med sin baby vilket sannolikt må ha varit en smärtsam process för en mamma. Ronja som finns med i videoklippet nedan är en annan och tidigare existens av dessa 37 olika livsepoker.

Brians egen upplevelse omkring dessa existensiella terapier påminner inledningsvis mycket om min egen med min kristna klient. Jag visste inte heller vad som var verkligt och det som inte var det? Precis som Brian beskriver i videoklippet så upplever jag också mycket fysisk och emotionell aktivitet när dessa spontana incidenter gerr sig till känna.

När Brian beskriver att vi alla har spirituell aktivitet omkring oss och att vi kan få ganska tydliga tecken om vi är observanta. För min egen del har det intensifierats dom sista 4 – 5 åren och det som händer brukar jag endast berätta för ett fåtal. Jag vill ändå dela med mig av två händelser med dig som läser detta just för att dessa två har något gemensamt. Dessa händelser sker nämligen på samma dag med ett års mellanrum, dessa hittar du lite längre ned på sidan.

I videoklippen under ser du delar av en session omkring en fobi problematik och vidare hans tankar omkring spirituell aktivitet som jag var inne på precis. Det är ganska sällsynt att dessa fobier kommer från en tidigare existens. Eller låt mig omformulera mig, vi kan hitta dom med rätt verktyg och det var ju det jag upptäckte. Så jag vill sticka ut hakan och säga att många av de fobier som klienter kommer med har ett äldre ursprung. När vi vet hur vi skall komma ännu djupare inåt med dessa verktyg blir dessa regressioner som är väldigt starka. Fobin innehåller i de flesta fall en kraftfull emotionell energi som klientens omedvetna sinne kommer ihåg från en tidigare existens.

I Jodies fall ligger där också en kraftfull energi bakom hennes fobi. Många klienter har en förutfattat mening om att de inte kan hypnotiseras, precis som Jodie. Detta utan att veta om att allt de lärt sig har de lärt sig genom detta mentalt avslappnade tillstånd. En del klienter behöver utbildas i att släppa taget för att träda in i denna underbara värld. Det var också därför jag skapade en egen blottläggningsteknik såsom induktion.

I den stund vi har hjälpt klienten att öppna sin mottaglighet kan man ta sig tillbaka genom tid och rum. Nu ser du inte hela denna session med Brian och personer som deltar i media i sådana sammanhang är handplockat, men alla kan återgå in i detta stadie precis som Jodie.

När Brian vet att klienten är associerat i stadiet kan ha vara mer direkt i sin frågeställning. Jag gillar dock inte att implementera antagande hos klienten och gör det aldrig, att göra så är ett bra sätt att få regressionen att spåra ut. Men hur som helst så har Brian klientens förtroende och Jodie levererer.

Det som är intressant här är att det verkar vara en hastig olycka. En händelse som verkar kapa en stark energi som Jodie tar med sig in i nästa livsfas. Detta ligger helt i linje med Ian Stevensons forskning som du kan läsa mer om längre ned i texten.

Spirituell aktivitet

Den 22 augusti 2020 är en extrem het månad vilket gör att min mottagning är otrolig varm. Jag bestämmer mig för att duscha kallt, vrider det tröga handtaget mot blått vänder mig om efter schampot och skall börja duscha. Istället för kallt står nu handtaget på full värme, hur gick det där till? Duschar klart, lite förundrat och innan jag går ut vrider jag tillbaka handtaget till kallt.

Går ut i köket, kokar lite kaffe och nyfiken går jag tillbaka till badrummet. Återigen står handtaget på full värme och nu kan det inte vara glömska eller något annat. Jag vrider tillbaka mot blått igen och en halvtimme senare är det samma sak. Sedan dessa har det aldrig hänt igen.

Jag misstänker att det är min mormor som finns med mig, vi hade ett speciellt band till varann. 2021 samma dag så sker en ny och mer konkret sak som är otroligt svår att förklara.

ad vilket gör att min mottagning är otrolig varm. Jag bestämmer mig för att duscha kallt, vrider det tröga handtaget mot blått vänder mig om efter schampot och skall börja duscha. Istället för kallt står nu handtaget på full värme, hur gick det där till? Duschar klart, lite förundrat och innan jag går ut vrider jag tillbaka handtaget till kallt.

Jag misstänker att det är min mormor som finns med mig, vi hade ett speciellt band till varann. 2021 samma dag så sker en ny och mer konkret sak som är otroligt svår att förklara.

2021 den 22 augusti är det så dags igen det är natt och jag väckts av att min mobil ringer. Halvt vaken ser jag på skärmen att någon ringer från ett dold nummer och jag brukar aldrig svara på dolda numren. Nu råkar jag dock göra det och en röst säger ”du har ljuset på bilen, tänk på batteriet” sen lägg det på.

Jag vaknar till lite mer och funderar på om jag själv skulle ringt någon mitt i natten pga ljuset på en bil? Tänker för mig själv att detta måste vara en joke för i de snart 5 år jag ägt bilen har jag aldrig rört ljuset manuellt. Så väldigt fundersam ger jag mig iväg lite våghalsig skulle del säkert tycka.

Anländer till bilen och ganska riktigt ljuset är på och då skall ni veta att jag alltid kollar bilen på alla sätt innan jag lämnar den. Anledningen till detta är dels att jag haft inbrott i den och att där händer en del på denna gata lite längre ned.

Sätter mig i bilen och ser att vridknappen står på P vilket betyder parkering och då slår det mig att där är någon som gillar att vrida mina saker precis som duschen 2020. Helt folktomt och stille sitter jag och fundera på vad det är som någon vill ha sagt eller är det bara ett livstecken från en spirituell närvaro?

En sak är säker, jag har på inget sätt satt på ljuset och historien tar inte slut där!

Innan söndagens sessioner berättar jag om nattens händelse för min sambo som klart uttrycker att var dumt att gå ned, vad som helst hade ju kunnat hända. Det är förstås rätt, men jag är inte så lättskrämt. Någon hade säkert avsikter menade hon men det förklarar ju inte varför parkeringsljuset stod på?

Mot dalarna

Kl är 14.00 och det är dags att köra mot Mora vilket är ca 9 timmar med bil. Fundersam över nattens incident om detta var någon form av varning? Kör ett par timmar och ringer en god vän för att berätta om nattens händelse. Halvvägs in i vårt samtal märker jag plötsligt att instrumentpanelen är helt svart, ser absolut ingenting. Min första tanke är att någon säkring må ha gått sönder till jag ser att belysningsknappen är vriden på noll. Detta är också en knapp som jag aldrig rört vad jag minns. Jag säger till min vän ”du kommer aldrig att tro detta men instrumentbelysningen släcktes ned under tiden vi pratat”. Detta är bara två av många märkliga incidenter som händer runt mig. Jag tror fullt på Brian Weiss när han säger att vi har spirituell aktivitet runt oss mer eller mindre hela tiden.

Ian Stevenson

Ian Stevenson som tyvärr inte lever längre har byggd upp en gedigen forskning omkring barns tidigare liv minnen – Division of Perceptual Studies.

– 70% av dom som dör våldsamt och hastigt i ett tidligare liv, blir i genomsnitt 27 år gamla

– Ca 18 månader mellan dö och inkarnation

– 35% av fobier är relaterat till någon form av dödsolycka där många av dessa får kroppsliga märken.

– 50% av dessa återföds omkring samma familj

Ett av de mer intressanta och dokumenterade video klipp (under här ) handlar om en liten pojk Eric som påstår att hans föräldrar inte är hans. Denna familj vill på inget sätt att detta skall komma ut i media när de inser hur verkligheten sannolikt är. För att dölja det tar de kontakt med Ian Stevensons institut i Virginia för att dels förstå detta, – men också för att deras son skulle få hjälp.

Jenny Cockell

Jenny Cockell föddes 1953 och blev mamma till två egna barn där de bodde i Northhamptonshire, England. Vad de flesta inte vet att Jenny konsulterade en hypnotisör för att blottlägga sitt förflutna från en tidigare existens.

Ända från Jennys barndom jagades hon av ständiga drömmar från en annan tidsepok. I dessa drömmar fanns ett liv med barn som övertygade henne om att hon hade levt tidigare, nämligen som en irländsk kvinna, Mary Sutton, som föddes 1897 och dog 1932.

Inte nog med det! Hon hävdade också att hon hittat sina dåvarande barn och som fortfarande skulle bo på Irland. Vid ca 4 års ålder hade Jenny dessa återkommande drömmar om att ligga i ett stort rum med vita väggar och ett stort fönster där ljuset strömmade in.

Hon upplevde sig som sjuk och att hon hade varit det ett tag. Hon hade dock inte större fysiska smärtor, men feber. Hon hade svårt att andas, vilket gjorde att hon fick panik.

Mary visste också att hon inte var hemma själv, där fanns hennes barn också. Hon kände sig dock ensam och en känsla av att snart skulle dö. Men tanken om att rivas bort från sina barn så kämpade hon nu mot det oundvikliga, för döden kom alltid som slutet på drömmen. –

Jenny vaknade varje gång med tårar och grät av ilska. När hon var mindre, mer inåtvänd och nervös grät hon tyst i sin ensamhet. Rädd för att

uppmana sin egen mamma om att bli tröstad men också för att hennes pappa skulle straffa henne.

Men dagen kom där Jenny berättade för sin mamma om sin dröm. Men hon kunde inte undvika den fasa hon kände inom sig. Inte en rädsla för själva döden i drömmen, utan förlusten hon kände, – och att det nu var för sent att rädda barnen där.

Hon kände nämligen att det på sätt vis var hennes fel. Denna känsla av skuld hade hon nu tagit med sig in i en nuvarande existens.

Jenny visste att hon som Mary hade undvikit en dålig situation genom att dö och därmed fått lämna barnen bakom sig. Det var inte något hon sökte, utan något hon tvingades göra. Det var denna skuldkänsla och ansvaret dominerande henne nu.

Mary´s äldsta pojke var cirka 13 år gammal – självsäker, mjuk, empatisk och rak och en bra förebild i olika situationer. Den äldsta av hennes tjejer var ganska tystlåten och hade långt hår med lugg, hon var tålmodig och hjälpsam.

Jenny mindes att denna tjej hämtade vatten från en brunn och var väldigt duktig i skolan. Jenny kände sig särskilt skyldig i förhållande till henne, eftersom det alltid var tjejerna som fick ta hand om de andra.

Mary´s barn växte upp som katoliker och när Jenny så småningom spårade resten av dessa trodde vissa av dom att det antingen var deras riktiga mamma som hade kontaktat dem på detta sätt via Jenny, eller också att det verkligen var Mary som hade återfötts genom Jenny. Barnen var dock överens om att det Jenny hade berättat om sin barndom var sant.

En annan flicka och yngre runt 5 år var väldigt feminin, ljushårig och vacker med blå ögon. Dessutom kunde Jenny komma ihåg en annan liten pojke samt en liten ljushårig tjej, totalt var de mellan 7 eller 8 syskon.

Hon minns också flera detaljer om husets yttre och inre och väggen osv. Dessutom kunde hon beskriva Mary´s dagliga arbete med städning, matlagning etc. Jenny kunde också beskriva gatan, omgivningen och byn med bl.a. kyrkan och stationen.

I sin barndom ritade Jenny ofta kartor över detta området med gator, huset där hon bodde, affärer osv. Redan som barn visste Jenny att det var på Irland som Mary Sutton hade bott. När hon tittade i sitt skolatlas med en karta över Irland så var det alltid på ett område norr om Dublin.

En hypnotisör kommer in i bilden!

Jenny ville nu försöka hitta platsen där Mary bodde på Irland och kanske till och med spåra Mary´s barn. Hon var väl medveten om att de sannolikt måste vara mycket äldre än hon själv. Jenny sökte upp en hypnoterapeut för att få hjälp med sina minnen omkring livet som Mary. I sessionen framkom det ytterligare detaljer om denna tidigare existens.

Utifrån sina drömmar och det som kommit fram i dessa sessioner kunde Jenny använda information från tidigare såsom det nya som hade blottlagts. I sin egen efterforskning fann hon staden Malahide där hon bott, en mindre stad norr om Dublin.

Jenny hittade sina gamla teckningar och fann i ett atlas över Irland att kartan som hon ritad över Malahide stämde väl överens med varandra. Jenny bestämde sig för att åka till Malahide och förhoppningsvis hitta var Mary och hennes familj hade bott och eventuellt spåra Mary´s barn.

Via de gamla kyrkböckerna hittade hon en Mary Sutton som hade bott i Malahide och att några av Marys 8 barn. En del av dessa hade efter hennes död placerats hos släktingar där andra hamnade på barnhem.

Jenny bestämde sig nu för att ta kontakt med lokala tidningar och skrev brev till andra kyrkor, fosterhem för att hitta Mary´s Suttons barn. Hon lyckades till slut att hitta Mary´s son Sonny.

Jenny ringde upp Sonny där han lyssnade lite skeptiskt på den mest fantastiska historien han någonsin hört. När han slutligen la på luren sa hans fru: ”Du ser ut som någon som har sett ett spöke!” Sonny vände sig mot henne och sa: ”Jag har precis pratat med min mamma!” –

Jenny Cockell lyckades hitta 5 utav av 8 barn i en ålder mellan 60 – 70 år.